Ordnar

En orden är ursprungligen beteckning på en sammanslutning av personer som valt att underkasta sig vissa regler och förpliktelser, som munk- och nunneordnar.

Riddarordnarna uppstod som en följd av korstågens religiösa väckelse vid början av 1100-talet. De kombinerade munk­ordnarna med det världsliga riddarväsendet och syftade bland annat till att säkra de medeltida pilgrimslederna.

Furstarna fann det fördelaktigt att använda ordens­dekorationer som belöning för olika förtjänster. Detta bildar grunden till bruket av det som idag kallas stats- och förtjänst­ordnar. Att tilldela ett emaljerat kors i band att bäras offentligt kom att bli en billigare lösning att belöna framstående insatser än titlar, jordegendomar och pensioner, och gav lika mycket status.

Kungen är Stormästare

1748 instiftades de Kungl. Serafimer-, Svärds- och Nordstjärne­ordnarna av kung Fredrik I. Initiativtagare var kanslipresident Carl Gustaf Tessin, som insåg betydelsen av ordensförläningar. Kung Gustav III instiftade Kungl. Vasaorden 1772 för att skapa ett heltäckande ordensväsende. Konungen är ”de svenska ordnarnas herre och mästare” eller som det numera heter ”Stormästare”.

Belöningsreformen innebär att alla som gjort personliga insatser för Sverige eller för svenska intressen från och med 2023 kan förlänas utmärkelser inom de Kungl. Riddarordnarna, genom beslut av H.M. Konungen som Stormästare på regeringens förord. Läs mer här:

Belöningsreformen

1811 instiftades kungliga Carl XIII:s orden av Karl XIII som en officiell orden och utdelas av Kungen. Carl XIII:s orden har rum för 36 ordinarie (varav 33 riddare) och tio utländska mottagare. Därutöver finns Johanniterorden i Sverige, som sedan 1920 är en självständig svensk halvofficiell riddarorden. Kung Gustav V var ordens stormästare 1946–1950. Idag är Kungen Hög Beskyddare för Johanniterorden i Sverige.